Man ska vara nöjd med sig själv. Göra så gott man kan. Inte se sig i spegeln och se alla överflödiga kilon. Inte titta på sin mat och tänka på var det kommer sätta sig. Inte köpa den där tröjan med ångest över sin ekonomi. Man ska fokusera på sina bra sidor. Man ska tycka att man är värd att ha ett bra liv. Man ska sova minst åtta timmar. Man ska inte dricka mer än fyra glas vin i veckan. Man ska inte vara desperat efter kärlek. Man ska inte skaffa barn utan en stadig ekonomi. Man ska inte ta lån för att plugga kulturutbildningar. Man ska inte tatuera sig där det syns. Man ska inte äta transfetter. Man ska inte äta fett. Man ska inte äta kolhydrater. Man ska inte äta socker. Man ska låsa dörren varje gång man går ut. Man ska inte lämna lampor på. Man ska bara dricka kranvatten. Man ska inte dricka läsk. Man ska inte dricka lightläsk heller, för det är också dåligt. Man ska inte köpa kläder som är gjorda av barn med slavlöner. Man ska köpa rättvisemärkta produkter. Man ska inte måla sina väggar i starka färger för då kan man tröttna. Man ska inte köpa en lila jacka för då kan man inte matcha den. Man ska inte skjuta upp sina problem. Man ska inte ha sex utan kondom. Man ska inte gå hem själv på kvällen. Man ska inte äta halvfabrikat. Man ska skänka pengar till hjälpföreningar. Man ska skicka ut sitt CV till alla företag i världen. Man ska promota sig själv. Man ska inte sola solarium. Man ska inte sola utan solskydd. Man ska inte flyga flygplan för det är dåligt för naturen. Man ska inte röka. Man ska inte snusa. Man ska inte knarka. Man ska inte vara för full. Man ska inte gå upp för sent.

Och man ska leva som man lär. Vända andra kinden till. Behandla andra som man själv vill bli behandlad. Men om man inte behandlar sig själv som man "borde" behandla sig själv då? Om man inte lär som man lever? Om man trots evighetslånga överläggningar med sig själv kan förmå sig att tro på gud? Vad spelar då alla principer för roll?

Gud kommer förlåta mig ändå, om han finns, för att jag inte sover åtta timmar, för att jag dricker både lightläsk och äter transfetter, för att jag mest av allt vill ha en lila jacka, för att jag struntar fullständigt om jag glömmer släcka en lampa eller två. Och gud förlåter mig garanterat för att jag dricker för mycket vin.

Och alla andra förlåter mig antagligen också. Det handlar egentligen bara om hur nedtryckt man själv känner sig av att ha alla jävla måsten hängandes över sig. För man måste ju vara så jävla duktig. Men man måste vara nöjd med sig själv också. Är det bara jag som tycker att det känns lite som en paradox?

Kontraproduktivt. Och där fick jag använding för det ordet också. Äntligen.